Sviken och besviken

Fattar fan inte vad du tänker med...
Tror inte riktigt att du fattar hur mycket du sårar när du aldrig ringer, aldrig hör av dig. Inte ens när du får en inbjudan till din dotters student kan du svara.
Det var fan över två veckor sen sen du fick den. Tar det så lång tid att ringa ett telefonsamtal att du inte har råd att offra din dyrbara tid? är så jävla less på det här nu, är så jävla less på altt. 
Orkar inte med dig mer...det värsta är, att allt kommer att rinna av när vi träffas. Jag hatar att det blir så, vill våga vara arg på dig. Men när jag väl träffar dig så förlåter jag dig innombords. Hatet kommer tillbaka efter några dagar men just dom timmarna... Jag kan inte rå för det... det bara blir så. Är bara så jävla irreterad över att du kan leka pappa när det passar dig. Varför ska allt alltid handla om dig och vad du vill och behöver? tänk om du kunde tänka på någon annan för en gångs skull. Önskar nästan att du inte kommer på min student, då har jag en anledning att säga upp kontakten helt. Bara skita i dig utan att få skuldkänlor, ja, fan va skönt. Snälla, kom inte! Så jag slipper det här, så jag kan klippa alla band och bli lycklig igen.  Snälla...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0