Sandblad

Idag hade vi friluftsdag i skolan och de va nog tamejfan det roligaste och mest spännande som har hänt på hela det här året!  Det började med att jag vaknade förvånatsvärt pigg i morse och började med att packa min väska och bre mina mackor. Jag klädde på mig, fixade mig och gick till bussen.

Först tänkte jag möta Andreas i Trånkan men jag vart för nervös över att ja skulle missa tåget så jag gick av i centrum. När jag kommer fram va tåget försenat nästan 20 minuter. KUL! tänkte jag och satte mig på en blöt sandlåda och tröstade migsjälv med lite musik. Tåget kom och andreas klev på. När vi kom till centralen så var det kö för att komma därifrån. Fan ta andreas och hans jävla ideér om at sitta längst fram.

När vi kom till busshållsplatsen möttes vi av Erica ( min paddelkompis), vickan, anne och marcus.
Vi tog bussen till Djurgårdsbron och prickade av oss. Vi betalade och jag och erica var dom första som kom i vattnet, med lite hjälp av Hussein. Det var vingligt och vi paddlade i otakt men det gick bra en då.

Efter att ha kommit en bra bit iväg så kollade vi bak för at se hur långt trampbåten innehållandes vickan, emelie och anne hade kommit. Det ända vi såg var en liten, liten blå prick långt borta. Så jag och Erica fortsatte paddla och utforskade kanalen.

På vår upptäcksfärd såg vi många fina ställen, med coola röda träd och en ankfamilj med små dunbollar till ungar. Hur gulliga somhelst! Vi såg även ett fågelbo med en mamma som satt och ruvade, men även vad vi tyckte så ut som en trana.... Det finns mycket att se på Djurgårdskanalen.
Men sen hände en hemsk men ändå cool upplevesle. Två svanar flög förbi oss. Dom flög så nära varandra att dom såg ut som bara en svan. Vi rodde förbi dom, men till vår förskräckelse började en av svanarna flyga rakt mot oss och båten. Erica skriker, och jag skriker "paddla förfan!" men sen ser vi att den flyger för högt för at flyga på oss så den flyger precis över oss, nån meter ovanför våra huven och precis över oss.
Jag och erica suckar lättat och fortsätter vår färd.

Vi åkte under en bro och en båt med två killar i som paddlar susar förbi.
"vet ni vart vi är nånstans?" frågade jag dom.
"Djurgårdskanalen", svarar killen som sitter längst bak.
"det fattar jag väl förfan själv" mumlar jag och blir förbannad över att han har dumförklarat mig.

Vi bestämmer oss för att ro tillbaka och möter förvånatsvärt trampbåten som nästan hunnit lika långt som oss. Det gick så långsamt att trampa, så emelie höll i ettt snöre som satt på våran båt och jag och erica paddlade för livet.
Vi kom ingenstans, så vi bytte så trampbåten drog oss. Med det gick för långsamt så jag och erica paddlade vidare.

När vi kommit ett par hundra meter bort hör vi något dovt brummande, vi kollar bak och ser att en liten motorbåt precis ska åka förbi trampbåten. Det blir små vågor och man hör hur vickan skriker och skrattar. Just då lutade jag och erica oss fram samtidigt och höll på att tippa men vi klarade oss, som tur var,  och fortsatte kolla på motorbåten och väntade på våra engna vågor.
"kan det inte komma en stor båt så att det kommer stora vågor?" sa erica besviket. Just då kollade vi bak och en stor sightseen båt kommer rakt imot oss och är ganska nära.
"paddla förihelvete" skriker jag och vi paddlar i panik. Sedan kom vi på att vi skulle padla in i vågorna så fort båten åkt förbi. Och stora vågor vart det :)

Sen paddlade vi tillbaka i land och satte oss och åt vår matsäck.