25 Februari

Ensam sitter jag här.
Orkar inte tänka, inte andas.
Orkar inte finnas över huvudtaget.
En obehaglig känsla kryper upp längs ryggraden
och min benmärg är förgiftad.
Allt är förgiftat.
Det sprider sig till lungorna.
Kan inte andas, vill inte andas.
Det sprider sig till ögonen, kan inte se längre.
Det sprider sig till hjärtat. Det slutar pumpa.
Slutar pumpa lila blod, livets dryck.
Allt blir svart. Jag känner lung...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0